Finaste


Prinsen


Lysande

Jäkla skit väder. Det bara regnar o är grått o trist. Tur jag har min sol som lyser upp den mörkaste dag.
Ett tandlöst flin som bara lyser upp ett helt rum. Lovley.

Idag har jag o Sixten gjort stan med tant Anna. Mycke rea var det. Blev iaf lite fyndat till baby. I stl 74 som blir unge herrns nästa storlek.
Passar väl nästa vecka om han fortsätter o växa i denna takt.

Imorgon tänkte jag vi skulle bjuda in Fru L till en frukost i bersån, beroende på väder o vind. Annars har vi ju alltid salongerna att tillgå.

Nu ska jag nog ta tag i köket. Innan det är dax för sova. Mina älsklingar ligger redan så sött o sover. De är så fina så.


Hané

Ett förflutet - En nutid - En framtid

Var inte längesedan livet såg helt annorlunda ut. Det var då.
Den dåtid som i jämnförelse inte hade ett innehåll.
Men som ändå levdes och upplevdes.

Nutiden är som är den framtid man knappt vågat drömma om, att det skulle vara såhär underbart.
När dagens höjdpunkt är ett slemmigt kräx dregel leende som kan få vilket hjärta somhelst att smälta,
att det första man hör nar man vaknar är ett joller av kärlek. Hur ett tandöst leende bara strålar mot en.
Åh, LYCKA för stor att förklara.

En framtid som bara kan bli bättre, en lycka som bara blir större


Jag har inte TID 

Jag har inte tid att spela dina spel. Inte tid att spilla på sådana löjliga saker som egenntligen inte ens syns under microskåp. Inte tid med sandlåde nivå.
Mitt liv är alldeles förkort att inte levas. Om du ska köra ditt race länge till så kommer du att bli ensam.

Jag skiter i vilket, men fråntaget sitt samanhang kan man faktiskt ha svårt att skilja på sant och osant.
MEN,  stå för vad du säger och sagt, så ska jag stå för mitt.

Tack

Nu jäflar ska de uppdateras.

Jornisatt så är de. Vi börjar med det viktiga.

Sixten kan nu vända sig HELT själv från rygg till mage. Tillbaka till rygg har han inte riktigt fått koll på än, men snart så.
Min stora kille.
Han väger nu 6805g o mäter hela 65cm ovanför vatten ytan.
Tror det är tänder påväg också, han dreglar o vill bita o "klia" tandköttet. Ja, det märks ju när de börja dyka upp.

Idag fick vi veta att sambon blev uppsagd. Var väl väntat, men känns ju inte någe hemskt kul. Men det går nog ändå skulle jag tro. Får ju göra det bästa av situationen.


Ja, de var väl det de, Egentligen har jag mycket mer att säga,

MEN är det värt det?

Ska fundera. Menar jag är ju "bara hemma" på dagarna, så jag kan ju skriva då ;-)