Tomt

Varför känns det så tomt utan. Varför känns det som att varje gång dörren stängs, stängs en del av mig. Det blir tyst kallt och konstigt nog tomt. Värmen som fanns följer dig ut. Konstigt nog är det en bitterljuv känsla. Det gör som ont på ett bra sätt. Hatar att känna så, lämna ut mig själv så. Och allt bara för dig. Kanske skulle börja erkänna. Säga, saker som egentligen inte skulle sägas. Eller? Du förvirrar mig. Men jag gillar det. Känns som allt rasar. Fast ändå mer stabilt. Underligt otäckt.

vinterns kyla och sommaren värme.

när vet man att det är rätt? vart går gränsen för rätt och fel. vem bestämmer reglerna? andra dörren vill vänster. där har jag låst in all skit. där måste jag rensa. för att få plats. frigöra utrymme. jag måste ta mig samman och sortera upp för att inte bli galen. för att bli den människan jag vill vara. känns som att det är ett måste för att ge dig platsen jag vill att du ska ha i mitt liv. jag vill att du ska se i mina ögon att det är på riktigt. se mig för den jag är. jag vill se. känna. andas in. andas ut. det bränner i bröstet. det gör ont. på ett skönt sätt. saknar dig när du inte är här. vill att du ska veta det. nä, dax att duscha igen.

Denna blir malplacerad oavsett kategori.


Shit tar det aldrig slut?
Fattar inte när ALLA lögnar ska sluta. Alla hot. Alla pekpinnar. All huvudvärk. Just nu trycker det som fan i huvudet. Tror det kommer att sprängas. För det känns som jag ska komma ihåg allt. Allt läggs på mina axlar. Hur komemr det  sig? Ser jag ut som en spypåse eller? Känner mig som en iaf. Från alla håll kommer det.
Det är jag som ska fixa o grjea åt alla. Låna hit låna dit.  Gör si gör så. Säljer min själ billigt.
Trots att allt ser fulkomligt normalt ut på ytan. Rasear det innanför. Det gör så jävla ont att le hela jävla tiden.
Spänningar i nacke o axlar. Illamående. Värk. Konstant trött. Koncentrations svårigheter. Dyngsrytmen är fel. Tänket blir fel. Vill så gärna så mycket mera. Men ingen ork att få det till handling.
Fokuserar. Försöker. Ger upp. Vill falla. Vill vara liten. Men så rädd. Tar någon imot? Vem tar reda på allt då? Alla krav kväver mig. Vill kasta in handuken o säga det räcker.  Falla.
Menorkar inte bygga upp allt från noll. Vågar inte. Samma mönster o hjulspår. Där vet jag att jag kan leva.Men något nytt, det skrämmer så.Är verkligen livsrädd-

Men allt blir nog så mycket bättr? Eller?





Åååååh!



Annars så var det ljusparty i kväll. Trevligt värre. Pysslet med Majja gick bara fin fint. Åt hos mamma. Bra  bra. Träffade bror. Ångest.

Ja just.. det har tydligen forskats lite om varför de flesta spermier som kommer ur mannens utlösning är män... upp till 80% faktiskt..

Hm, hur många kör vilse på vägen och varför forskar man om sånt?  Finns de inte viktiga saker o forska om. Cancer? AIDS? Eller?


Just jag är Tamagotchi vakt. Lilla Maja glömde den. "Du, kan ju försöka att inte döda den, Men det gör inget om du gör det, Men försök." haha.
Ja, vi får se om den klarar tiolls på lördag. Ansvar..:D Fatta det var 10 årsen jag hade en. Hehe,. KOmmer ihåg grunderna. Men de e knappt. Nått proffs? ;)


En storasysters längtan.

 Längtan efter att ha en drog fri bror.

Känns bra att börja blogga om just detta tunga ämne. Men jag måste få "spy" ut lite. Blir lite lättare att andas då. Hoppas ni har översende.


Vad gör man när det känns som att en del av ens hjärta dör framför ens ögon?
När man ser det tyna bort?
En av de delarna som betyder alldra mest.
Den delen som man delar blod med.
När det gör så ont att man knappt kan stå ut med smärta?

När tårar rinner i ensamhet.

När ångesten kommer så fort telefonen ringer.
När man inte känner igen nummret.
Man slutar andas. Det kan ju vara någon som vill medela;
Han ligger på IVA.
Han har tyvärr gått bort.
Överdos.
 Vi gjorde allt. Beklagar.

Jag väntar alltså på samtalet där någon talar om att min enda bror dött.
Visst, det är hans liv. hans val. Hans misstag.
 Något jag inte kan acceptera. Han måste själv komma till insikt.
Välja själv.
Men han förstår ju inte.
Tänk om hans väg till insikt tar livet av honom.
MIn enda lillebror. Min fina lilla lillebror. Vad gör jag då?
Att långsamt se någon ta sitt liv. Någon man delar samma blod med.
Fruktansvärt.
Jag vill se livet i hans ögon. De som fanns där förr. Hans leende.
 Hans fina skratt. INTE det tomma och mörka. De som skrämmer mig så.
Vad är det som fattas. Som jag inte kan ge?
Det gör så jävla ont.
Dumma Dumma Unge!
 Frustration.

Är det konstigt att min egen vardag knappt går ihop?
 jag vill bara fly allt. Skita i allt. Inte känna.
Inte se.
Inte andas.

Men om nu inte min  vädjan kan få dig att sluta. Så, för din sons skull.
Snälla,förtjänar inte din son en pappa som inte längtar mer till sitt nästa rus än till honom.Ett val. Ett enkelt val. Välj livet. Se r du inte kärleken i din sons ögon? Vill du honom ett liv utan en far?
 En far han kommer att vara rädd för?
Du kunde inte välja honom. Han kom till ditt liv och ställde allt   på kant.
Men han är det finaste. Du kan inte bara neka honom en far?!
Du kan välja.
Honom och Livet. eller Drogerna och din död.

Å, att du inte förstår att jag älskar dig så mycket. Kommer aldrig att vika från din sida.
När du vill ha min hjälp finns jag här.

Just nu bara så maktlös.





Ja, de var de ja. Så mycket för o vara i säng innan 1... ;)