maaallan

Varför känns det så tomt utan. Varför känns det som att varje gång dörren stängs, stängs en del av mig. Det blir tyst kallt och konstigt nog tomt. Värmen som fanns följer dig ut. Konstigt nog är det en bitterljuv känsla. Det gör som ont på ett bra sätt. Hatar att känna så, lämna ut mig själv så. Och allt bara för dig. Kanske skulle börja erkänna. Säga, saker som egentligen inte skulle sägas. Eller? Du förvirrar mig. Men jag gillar det. Känns som allt rasar. Fast ändå mer stabilt. Underligt otäckt.